Jag heter Relina Tovisson och jag bor med min familj i Sturefors, i Östergötland. Är mamma till 2 pojkar och jobbar med bostäder inom kommunen.
Jag är född i en stad som heter Duhok i Kurdistan, Irak. Jag var bara 5 år när vi fick fly till Turkiet på grund av krig. I Turkiet bodde vi i ett flyktingläger i ett tält i 3,5 år. Livet i Turkiet var en riktigt misär. Jag var väldigt smal och nätt och min mamma försökte alltid tvinga i mig mat för min aptit var lika med noll.
Min pappa vill få oss till en säkrare plats. Han lyckades ta sig till Sverige och knappt 1,5 år senare fick vi komma till Sverige med anknytning till honom. Jag kommer ihåg när vi kom till Sverige – det var den 21 februari 1992 då vi landande på Norrköping flygplats.
Lyckan var stor och nya livet i Sverige var en start på trygghet och säkerhet. Jag kommer ihåg när vi landade i Norrköping hur jag tittade på alla gatlyktor och när vi kom framme till vårt radhus så springa jag och min syskon in Och våran pappa visade oss huset. Vi skrek rak ut av lycka och min pappa sa: ”allt detta är vårt”.
Något jag kommer ihåg från barndomen var helg frukostarna. Man vaknade till doften av nybakad bröd. Min mamma har alltid var riktigt bra på laga mat. Hon brukade baka nybakad bröd varje helg, hade alltid hemgjord yoghurt och ost på frukostbrödet och kurdisk shakshuka.
Jag kom ihåg när jag började min första dag i skolan och skulle börja smaka på svensk mat. Jag åt inget i månader i skolan för inget föll mig i smaken och jag var så kräsen och ville bara ha mammas mat. Mina svenska vänner älskade komma till oss äta för att matbordet var alltid fullt med olika rätter.
Min mamma kom från en stor familj så hon lagade alltid mycket mat. Att samlas vid middagsbordet och äta tillsammans var höjdpunkten i vardagen. Efter några år i Sverige så började vi fastnade för svensk husmanskost och min mamma började laga både svensk och kurdisk mat hemma.
Kurdiska köket består av massa härliga rätter och det finns en del kurdiska rätter som tar en halv dag att tillaga. Min mamma ville alltid vara ifred i sin kök och vi fick aldrig hjälpa till med matlagning utan bara plocka utan disk. Det var inte förrän jag flyttade hemifrån jag började lära mig visa enkla kurdiska rätter, med hjälp av mamma i telefonen .
När jag gifte mig började mitt mat intresse växa lite mer. Min man var från utlandet och det ända maten han kände till var kurdiskt. Så jag började lära mig så småningom fler rätter. När jag fick barn ville jag precis som min mamma. Ge barnen mat från grunden med bra råvaror.
Varje gång jag tog matlåda till jobbet så frågade mina kollegor om recept. Jag var gravid på den tiden och fick missfall i vecka 18. Missfallet tog på mig psykiskt. Jag mådde så dåligt. Så en av mina kollegor sa: ”Relina, kan inte du öppna en instakonto och lägga upp dina rätter med recept så vi kan lära oss laga dina rätter?”. Detta var starten av mitt instakonto @foodbyrelina.
Idag tillagar jag många olika kurdiska maträtter som min mamma gav oss när vi var barn. Mina syskon brukar säga att mina maträtter är exakt som mammas. Jag älskar ha folk över på middag .
Det enda jag har kvar närmast min kultur och våra traditioner är maten och den vill jag förra vidare till mina barn. Jag älskar resa och träna. Min balsam för själen är skogen och vattnet. Min terapi är matlagningen.